För Superhosts Mary och Buster Reynolds har gästfrihet och bostadsbyggandet varit en del av livet under 40 år. “Det är en livsstil”, sa Buster. Han och hans fru Mary har byggt sitt hem för hand sedan 1980, och delat det med gäster. “När alla dessa nya människor kommer in får du möjlighet att se ditt hem med nya ögon. Vi är verkligen stolta över vad som har hänt.”  Fastigheten – som ligger i ett före detta naturreservat för fåglar, 30-minuters busstur från Johannesburg, Sydafrika – har ett större hus med tre gästrum, samt två gäststugor. Och paret slutförde det slutligen “igår kväll!” Mary skrattade, “Jag har bokstavligen precis kaklat klart det nya badrummet.”

Mary och Buster tog en liten paus från arbetet med kaklet för att berätta hur de började som värdar, hur det har hjälpt dem under deras pensionering, och varför det kan finnas ett annat hus precis som deras, i Nigeria 3 000 miles bort.

Att bygga ett hem med händerna verkar vara ett stort åtagande. Jobbade ni båda i byggbranschen förut?  

Mary: Nej, faktiskt inte. Buster är en pensionerad filmfotograf, och jag arbetade med utbildning under större delen av mitt liv. Vi brukade ha en hyresvärd som byggde stugor, och de var så dåligt byggda att vi tänkte att om han kunde göra detkunde vi göra det bättre. Så Buster gick en murarkurs, och jag köpte en bok om VVS.

Det är er utbildning?

Buster: (skrattar) Vi hade inte råd att köpa ett hem på den tiden. Det var enda sättet att få huset vi ville ha på den mark vi ville ha. Så vi började med 3000 rand och utgick därifrån. Varje helg, varje minut vi hade över, varje extra cent gick till huset.

Mary: Buster byggde stommen och jag arbetade på insidan. Balkarna är gjorda av lokala gummiträd, och en stor del av det andra virket kom från skroten Crown Mines, en av de första guldgruvorna i Johannesburg. Det enda vi lejde ut var arbetet med elektricitet och halmtaket eftersom det är väldigt specialiserade områden. Halmtak är ett traditionellt hantverk, så vi anlitade lokala experter att lägga taket med grässom deras fruar klippt för hand. Det är nästan som Michelangelo och Sixtinska kapellet, tillbringa nästan en livstid klättrandes upp och ner för stegar. Det är som att leva i ett konstverk.

Har småpratet om huset blivit ett bra sätt att få kontakt med gäster?

Buster: Ja, definitivt. Huset har en öppenplanlösning, något som inte ens fanns i ordboken 1980. Nu har tiden äntligen hunnit ikapp oss! Gäster kommer in genom köksdörren och får omedelbart kontakt med [hemmet och] vad vi serverar dem till frukost: hemodlad och hemkokt sylt, pickles och chutney samt hembakad granola och muffins. Det finns alltid en mängd olika bröd, gott om kaffe och Rooibos-te, vilket är en sydafrikansk grej. Vi tillbringar minst en timme vid frukostbordet och pratar.

Mary: Vi hade en grupp från Nigeria som hade väntat sig ett femstjärnigt hotell. När de kom in tappade de hakan, men det dröjde inte länge innan de vande sig vid upplevelsen. När de väl skulle åka bad en av dem om en kopia av våra husritningar, för att han ville bygga ett hus som vårt. Så någonstans i Nigeria kan det finnas en kopia av vårt hus.

Det låter som den bästa möjliga komplimangen! Hur började ni som värd?

Mary: Genom AFS – American Field Service, ett internationellt utbytesprogram. 1984 gjorde vi en fantastisk resa till Amerika, och närvi kom tillbaka letade AFS efter värdfamiljer. Sedan dess har vi varit värdar för sju studenter, var och en stannade ett år, och från hela världen. Värdskapet blev en livsstil för oss. Vi har också lagt till tvåstugor, ursprungligen för våra föräldrar, och sedan för uthyrning. 2017 uppmuntrade vår dotter Katy oss att bli en del av Airbnb, och vi började få bokningar nästan omedelbart.

Vad tycker ni mest om med värdskapet?

Mary: Det är folket. Vi har alltid gillat att ha folk här, lära oss mer om olika kulturer, och lära oss varför folk kommer till Sydafrika. Vi hade en fantastisk grupp afroamerikaner från Chicago som ville upptäcka sina rötter. Vi gav dem tips om platser där vi tänkte att de skulle njuta av autentiska afrikanska upplevelser. Och de blev helt omskakade och kände stor samhörighet med kulturen.

Buster: Det var också en argentinsk man här som var så fascinerad av vårt komposteringssystem att han ville resa hem och starta en kompostverksamhet. Såna berättelser håller oss igång.

Mary: Dessutom var Buster tvungen att gå i förtidspension och eftersom jag är pensionerad på halvtid har denna tilläggsinkomst gjort en enorm skillnad. Den låter oss fortsätta att bo i vårt hem. Vi har också anställt två hushållsarbetare och en trädgårdsmästare. Om vi inte hade haft intäkterna från Airbnb skulle de också förlora sina jobb. Vår avsikt är inte att tjäna pengar eller att bli stenrika – absolut inte – utan bara att behålla vårt hem och kunna fortsätta ha Nelly, Elizabeth och Mishek som anställda.

Har du några råd till andra värdar?

Mary: Du måste njuta av det du gör, annars är det inte värt besväret. Vi njuter av det. Och när folk uppskattar saker, då vet du att du gör rätt.